Gotlands studentkår Rindi

Det nuvarande kårhusets historia

Vatten och trädgårdar

På medeltiden utgjorde Almedalen stadens hamn. Platsen där kårhuset nu finns var hamnens inre del och hade på 1200-talet en träbrygga som skepp kunde lägga till vid för att lasta och lossa gods. Vid mitten av 1600-talet, när vattnet hade dragit sig undan, anlades här kålgårdar och trädgårdar av de boende i innerstaden. På 1700-talet byggdes stallar på området och ett brännvinsbränneri som låg på Strandgatan hade här ett vedupplag. Stallarna med vidhängande lagerbyggnader fanns troligtvis kvar till 1900-talets början.

Varmbadhuset byggs

Runt om i Sverige byggdes vid 1900-talets början badhus i syfte att stärka medborgarnas renlighet och fysiska kondition. År 1912 beslutade Visby stadsfullmäktige att ett varmbadhus skulle byggas där stallarna stått.

Visbys varmbadhus invigdes 1914. Det var ett uppskattat ställe redan från början för nu kunde visbyborna tvätta sig i varmt bad året runt och lära sig simma under säkrare former än i havet. Badvattnet pumpades med ångmaskin från Östersjön. I husets källare fanns herrarnas andraklassavdelning för badkar och ett tvätteri med elektriskt drivna tvättmaskiner och manglar samt ett torkrum. På mellanvåningen fanns omklädningsrum, bastu och herrarnas förstaklassavdelning för badkar. På denna våning fanns även bassängen, som låg på den yta som i nedre baren avgränsas av de bruna stolparna och ytterväggen mot Almedalen. Bassängen finns fortfarande kvar under golvet. På övervåningen fanns damernas badkar och ett solbad (en öppen yta där man kan sola - dagens atrium) samt en bostad åt badvaktmästaren. Vindsutrymmet hade vattencisterner för kallt och varmt vatten.

Ångmaskiner ger vatten till brandposter

Husets ångmaskiner försåg stadens brandposter med vatten. Fram till 1925, då Visby fick rinnande vatten via nedgrävda ledningar, var bassängen vattenreserv för brandbekämpning.

På 1940-talet byggdes övervåningen om för att ge större utrymme åt badvaktmästarens bostad. Halva atriet, eller solbadet som det kallades då, byggdes in för att bli kök.

Badhuset och tvätteriet förblev aktiva till 1961 respektive 1966.

Tillverkningsindustrin och abstrakt konst

Nu byggdes huset om ganska kraftigt invändigt för att passa en ny hyresgäst. I väntan på att en fabrikslokal skulle i ordningställas på annan plats i staden tillverkade L M Ericsson under några år elektriska komponenter på husets mellan- och övervåning.

Under första halvan av 60-talet fanns i huset också ett screentryckeri och ett företag som tillverkade skyltar. På slutet av 60-talet användes delar av mellanvåningen som konstgalleri för abstrakt konst.

Klädtillverkning och cykeluthyrning

År 1970, en tid efter att L M Ericsson flyttat till sina nya fabrikslokaler, etablerade sig ett textilföretag i huset för att tillverka damunderkläder. Textilföretaget var inte ensamt i huset: det påstås att en herrklubb under delar av 70-talet då och då träffades på vindsvåningen för att dricka alkoholhaltiga drycker och leka med en stor bilbana. Under 70- och första halvan av 80-talet användes en mindre del av huset för att sommartid hyra ut cyklar.

När textilföretaget lämnade varmbadhuset år 1990 kom det att endast användas för klädförsäljning sommartid.

Varmbadhuset blir Rindis

År 1994 kom varmbadhuset och studentföreningen Rindi att knytas samman då delar av huset kom i studentföreningens vård. Källarvåningen användes sedan en tid tillbaka av kommunens parkförvaltning, som är kvar där än i dag.